Aldrig sett maken till latare hund ;)

Efter att ha varit sjuk från i fredags så är det skönt att idag komma ut från "klostret" jag bor i och vara tillbaka i skolan. Ikväll blir det första riktiga träningspasset med Kex på typ 3 månader. Längtar!

Hur kan jag totalt ha glömt bort att berätta att fina, bästaste kex har blivit friskförklarad! 1vecka på redog hos Stefan och hans gäng och dom fick bort allt det onda i musklerna! STORT TAAACK till er!! Nu får vi äntligen efter tre månader leva livet som vi hade förut varannan dag och så blir det varannan dag med lite mer kontrollerad motion. Kunde nog inte vara gladare! Som sagt trodde jag verkligen att det va kört där ett tag. När jag fick det här beskedet låg lättnadstårarna nära kan jag säga! Min fina älskade kex, vad skulle jag göra utan dig ?

Idag är en sån där dag när man har gått och hållt tillbaka tårarna hela dagen. Orättvisor hit, orättvisor dit, kämpar för ingenting, ger massa av sig själv men får aldrig någonting tillbaka. Idag känns allt värdelöst. Skjut mig eller dränk mig i handfatet. Ungefär så känns det idag....

Äntligen är skolan slut. Nu ska jag hem.

Min spanska lärare måste vara omänsklig eller komma från en annan planet... hon är aldrig sjuk?

Igår pingisvingade jag och Ida på en utmaning som vi ska ha med oss själva. Utmaningen är att bara få sminka sig med mascara och ögonbrynspenna. Alltså inget klet i ansiktet! Så ni sitter jag här och ser ut som om jag har två stora blåtioror som har sjunkit ner och satt sit under ögonen... 

Om man ska vara fin får man lida pin, sa traktorn och körde över Jenny. 

Jag tror inte den traktorn såg min spegelbild imorse......

Lika fort som glädjen, lättnadskänslan och hoppet kom gick det igen. Idag haltar Kex rejält för första gången på väldigt länge. Jag vet inte vad jag ska göra. Vad kom det här ifrån? Tänk om inte laserbehandlingarna fungerar? Tänk om det här inte kommer fungera alls? Vad gör jag då? Vad kommer hända då? 

Men jag tänker inte ge upp! Jag tänker aldrig ge upp förren det är det enda rätta som finns kvar att göra

Har precis kommit tillbaka till mammas jobb efter att ha varit hos Stefan på ReDog. Sitter här med en liten lättnadskänsla i kroppen. Kex har fortfarande rejält ont i bak, särskilt höger bak, men hon haltar inte och visar inte något mer än i väääldigt sakta skritt. Stefan trodde att det här skulle gå att fixa och att vi troligtvis skulle kunna vara ute på tävlingsbanorna i sommar igen. Vi börjar redan nästa vecka med laserbehandling, måndag, onsdag och fredag, för att få bort smärtan i musklerna. Efter det kan vi börja bygga muskler. Nu blir det också 4x20 minuters promenader om dagen i 4 veckor, foderbyte och lite mer smärtstillande av annan typ och glycoflex. Tänk att allt kanske kan ordna sig! Är så sjukt glad och lättad!!! Trodde verkligen att det var kört där ett tag...

Jag saknar september. September va en bra månad...