Igår pingisvingade jag och Ida på en utmaning som vi ska ha med oss själva. Utmaningen är att bara få sminka sig med mascara och ögonbrynspenna. Alltså inget klet i ansiktet! Så ni sitter jag här och ser ut som om jag har två stora blåtioror som har sjunkit ner och satt sit under ögonen... 

Om man ska vara fin får man lida pin, sa traktorn och körde över Jenny. 

Jag tror inte den traktorn såg min spegelbild imorse......

Lika fort som glädjen, lättnadskänslan och hoppet kom gick det igen. Idag haltar Kex rejält för första gången på väldigt länge. Jag vet inte vad jag ska göra. Vad kom det här ifrån? Tänk om inte laserbehandlingarna fungerar? Tänk om det här inte kommer fungera alls? Vad gör jag då? Vad kommer hända då? 

Men jag tänker inte ge upp! Jag tänker aldrig ge upp förren det är det enda rätta som finns kvar att göra

Har precis kommit tillbaka till mammas jobb efter att ha varit hos Stefan på ReDog. Sitter här med en liten lättnadskänsla i kroppen. Kex har fortfarande rejält ont i bak, särskilt höger bak, men hon haltar inte och visar inte något mer än i väääldigt sakta skritt. Stefan trodde att det här skulle gå att fixa och att vi troligtvis skulle kunna vara ute på tävlingsbanorna i sommar igen. Vi börjar redan nästa vecka med laserbehandling, måndag, onsdag och fredag, för att få bort smärtan i musklerna. Efter det kan vi börja bygga muskler. Nu blir det också 4x20 minuters promenader om dagen i 4 veckor, foderbyte och lite mer smärtstillande av annan typ och glycoflex. Tänk att allt kanske kan ordna sig! Är så sjukt glad och lättad!!! Trodde verkligen att det var kört där ett tag...

Jag saknar september. September va en bra månad...

Det äntligen är fredag och att jag kan vakna imorgon och inte bara tänka att det är lördag! ;) Dagen började lite kaos. Har aldrig stressat så mycket på morgonen som jag gjorde imorse. Men har ändå haft en trevlig dag med mina fina jb-friends som Ida säger. Nu ska jag fortsätta njuta av fredagskvällen hemma hos Felle innan mamma och pappa kommer och hämtar mig. Lite långt att gå hem numera...

En liten sån här "pik" till alla mina kära friends. Ni får jättegärna suprisea mig med att typ stå och knacka på dörren imorgon och vilja komma in. Helt okej... just sayin'....  Inte så att jag är desperat och typ ber er eller så.. Äsh, gör det bara! Jag vill inte vara forever alone

Foto: Felicia Andersson

Förresten så har jag inget internet förutom på mobilen så bloggen kommer troligtvis stå tom under helgen. Vad mina helgplaner är? Jag och Kex ska ta reda på vad det är för ställe vi hamnat på egentligen... 

Sitter och pratar på skype med Anders samtidigt som jag sitter och hånar min egna röst. Min hals svider som tusan och det låter som om jag är mitt i målbrottet. Dagen började skit men slutade ändå bra! Nej, nu ska jag ta med mig Kex och så ska vi gå på dubbeldejt med kudden för sista gången i det här huset. Imorgon flyttar vi... 

Vaknar och tänker:

Måndag morgon - Yes! Haha, lördag here.. Ååh... måndag just det

Tisdag morgon - Ääääntligen lördaaaaaag!!!! Nej... just ja

Onsdag morgon - HAHA, YES HEEELG.... faaaan onsdag

Att tro att det är lördag 3 dagar i rad när man vaknar är inte okej... 

Kaos... seriöst den kaosigaste eftermiddagen/kvällen på länge. Men om det är någonting som jag verkligen älskar att göra är det att finnas där för mina vänner, att få mina vänner på bättre tankar och på bättre humör! Det betyder så mycket för mig att ni mår bra! Nej... är tröttare än tröttast. Heeeej sängen...